ELIN TÖRNQVIST

Är rejält sugen på att starta Nanowrimo nu… Kan det inte bli den 1 november snart? Det kliar så mycket i fingrarna att jag nästan funderar på att tjuvstarta lite, bara för att lätta på trycket. Jag nästan har tvångssyndrom-relation med mitt skrivande; behöver jag skriva så måste jag det annars blir jag helt galen och det är just så jag känner mig just nu. Jag har början tydligt i huvudet, hur de kommer resonera och miljöintrycken som kommer att finnas. Jag vill bara starta nu!!

På tisdag gäller det. Då är det första november och då drar Nanowrimo igång. Den grova outline jag tänker använda är påväg att bli klar och känner mig riktigt nöjd so far.

På Tröst för ett knytt, som även hon ska delta i Nanowrimo, kan man idag läsa om just outlines och hur hon brukar använda dem. Rekommenderas starkt : ) Det är viktigt att hitta bästa metoden för en själv, att prova sig fram för att hitta de verktyge som är bäst för just dig när du skriver. Vissa personer måste planera in i minsta detalj medan denna metod för andra är helt handikappande för skrivprocessen. Jag ligger någonstans i mellan, jag behöver lite vägledning men måste undvika detaljer för att behålla intresset för historien. Vissa författare använder sig till och med av ett kartotek med små pappersbitar med info. Jag är lite mer high tech och använder mig av hederliga gamla word.

JK Rawlings outline för Fenixordern.

Andra skriver även slaviskt enligt Freytags modell om dramaturgisk struktur. För mig så är dock karaktärernas evolution eller de-evolution lika viktigt som historiens. Mina berättelser brukar vara både karaktär och konflikt drivna. I berättelsen jag kommer skriva på till Nanowrimo är även den både karaktär och konfliktdriven. Känner starkt för min huvudkaraktär och hon kommer att förändras drastiskt under resans gång, men även temat för historien, örtryck med religiös motivation, ligger mig varmt om hjärtat då och kommer att vara väldigt närvarande genom hela berättelsen. Religion i allmänhet och vad folk kan göra i religionens namn kommer vara en framträdande del, samt även att saker inte alltid är vad de ser ut att vara.

Men nu ska jag lyfta häcken från soffan och göra mig själv lite middag : ) Simma lugnt!

National Novel Writing Month närmar sig med stormsteg. För att klara 50 000 ord på en månad så krävs det 1667 ord per dag, ungefär 5 datorskrivna sidor med dubbelt radavstånd. Hur tusan ska jag klara det med ett heltidsjobb? Blir att klämma in skrivtid vid all ledig tid, vilket mellan 8-17 är istort sett obefintlig…

Har i alla fall beslutad mig för vad jag ska skriva om. Temat är religiös förföljelse, hyckleri och religionens absoluta sanning i en fantasy miljön. I kort handlar berättelsen om en ung kvinna som lever i en polyteistisk värld vars liv kastas omkull av en nymonoetistisk rörelses krav på konvertera eller dö. Just nu sitter jag och filar på kulturer, gör lite research över religioner och dess ritualer och sätter ihop e sammanställning över innehållet av de första kapitlerna. Vet på ett ungefär åt vilket håll jag vill ta historien, det gäller bara att klura ut hur vägen dit ska se ut… Har ungefär en och en halv vecka på mig innan det är dags att börja skriva. Har småstartat med att skriva små stycken när inspirationen för dem dyker upp i huvudet, bara för att se till att jag inte glömmer bort dem. Sen om jag kommer använda dem, ja det är en helt annan diskussion. Jag är i alla fall peppad inför November : ) Och utifrån vad jag har läst på forumen på National Novel Writing Month-hemsida så är jag inte den ände. Förra året var det över 200 000 som deltog från hela världen. I Sverige är vi hittills 1736 stycken som gått med.

Tänkte försöka blogga lite om min upplevelser under kategorin Böcker & Skrivande, men kommer att prioritera skrivandet av romanen över bloggandet. Men nog med babbel om skrivande, dags att hoppa in i duschen för lite Me-time : )

Blev inspirerad av Ponnymamman om att gå med i National Novel Writing Month, att försöka skriva en roman på minst 50 000 ord på en månad. Vet inte om jag kommer att klara det, men man vet ju inte innan försöker eller hur ; ) Ni hittar mig här. Tänkte försöka mig på lite Fantasy denna gång.

Idag var förresten första dagen efter över en veckas förkylning, och vilken dag säger jag bara. Lång med massor att göra och hundra mail i inboxen.

… är rätt allmänt känt, och Camilla Läckergs framgång verkar vara en av de mest provocerande i vårt avlånga land. Varför provocerar det då? Jo på grund av avundsjuka. Folk som kallar hennes böcker och hennes sätt att skriva skit är avundsjuka. Avundsjuka och bittra över att hon hade modet att ta steget att förverkliga sin dröm, att skriva och lyckats. Det är en grej om du läst hennes bok och insett att det inte är din grej, vi har alla olika smak. Men hennes säljarsiffror och faktumet att hon kan försörja sig på sin dröm säger sitt, medan du är allt för feg för att bryta dig ut ditt gråa tråkiga liv som du hatar. Folk som kritiserar bara för att kritisera, som hankar ned på en framgångsrik person utan att ha en legitim anledning, som kallar hennes böcker skit utan att ha läst ett ord är små människor utan liv.

När jag och AC var på Waldermasudde så kunde jag inte hålla mig när jag såg en Judith Butler bok i en av bokhyllorna i affären där och köpte den. Av alla feministiska teoretiker, psykoanalytiska teorier och sånt som jag läste under mina år av litteraturstudier så var det Judith Butler som jag fastnade för mest, både för hennes teorier men även för hur hon skrivet. Det var något så öppet och genuint över dem. Inte alltid man får det intrycket av en teoribok alltid ; ) Så köpte boken och planerar att läsa om hennes verk. har ni inte läst dem, så rekommenderar jag dem, för det är betydligt mer än feministiska teorier.

Såg nyligen en underbar dokumentär från BBC om Jane Austen, en av mina absoluta favoritförfattare. En kvinna före sin tid. Hur kan man inte älska Jane Austen, som man älskar Charlotte Bronte.  Två kvinnliga författare som skapade kvinnliga förebilder i en värld där kvinnan sällan var något mer än en handelsvara.

Sitter och tittar på en riktigt bra BBC dokumentär om en riktigt hemskt ämne  – barnprostitution i Indien – om fenomenet Devadasi och känner viss skam över att detta faktiskt  ge mig ideer om att inkludera i en av berättelserna jag skriver… Jag blir så påverkad av historierna som kvinnorna i dokumentären berättar, men samtidigt så inspirerar det mig till sådan grad att jag vill skriva om det – återkapa det i text… det hela gör mig förvirrad. Är det att hedra dessa kvinnor? eller är det att utnyttja dem….?

Att ha gjort bra research är A och O när man skriver. Utan det så är det för mig bara en radda massa ord. Beskriver texten något verkligt, något som verkligen har eller kan ta plats så är det vitalt att all information är på rätt plats. Hur kan man skriva om exempelvis stockholmspolisens arbete utan att faktiskt ta reda på hur stockholmspolisen faktiskt arbetar?

När jag gör research så brukar jag dela in det i två grupper: verklighet och fantasi, för jag betraktar även världsbyggande som en typ av research. Låt oss för enkelhetens skull säga att jag ska ska skriva en deckare som utspelar sig i ett litet påhittat samhälle i Uppland, exempelvis i närheten av Tierp. Ett mord tar plats och måste utredas. Jag behöver veta hur polisen skulle hantera detta, hur poliserna agerar när de spärrar av brottsplatser osv osv, men jag behöver även klargöra hur samhället med alla påhittade karaktärer ska reagera till dådet.

Innan jag börjar skriva så brukar jag därför sammanställa allt i ett vad jag kallar Kanon, ett regelverk med hur miljön är, detaljerad information om de mest framträdande karaktärerna och andra detaljer. Detta är vad jag hämtar alla detaljer ifrån under tiden jag skriver och som jag alltid går tillbaka till när jag går igenom berättelsen för att hitta hål i historien och liknande. Det är ryggraden i mitt skrivande. Vissa använder sig av små kort med denna information som de har tillgänglig. Jag samlar det i flera office-dokument som jag lagrar på min bärbara.

Men hur gör man research egentligen? Mycket beror på vad det är man gör research av. Jag förespråkar alltid förstahandsupplevesler, dvs att känna, lukta, lyssna, före något annat i den mån det går. Vet jag att min karaktär ska gå längs en gata kommer jag sätta mig och åka till denna gata och gå den för att fånga alla intryck. kan jag inte ta mig till den gatan så får jag nöja mig med medel som eniro, google maps eller bing maps för synintrycken och google-sökningar efter folks andra intryck över området.

Desiree Fredlund på bloggen My Myself and I frågade i sitt senaste inlägg om vad man skulle göra om man blev rik författare, och för mig så skulle det vara att ta mig möjligheten till fler förstahandsupplevelser, och att ta mig tid att skriva. Som heltidsjobbande i ett yrke jag inte bara tycker är roligt men är grymt bra på, så är det inte alltid man har möjlighet att ge den andra passionen i sitt liv lika mycket utrymme.

Min fråga för dagen är: hur gör ni er research?

Har för närvarande två skrivprojekt som envisas med att komma ut på engelska. Varför har jag ingen aning om faktiskt men tror att det har att göra med den stora mängd engelskspråkig litteratur som jag satt i mig den senaste tiden. Samtidigt så har jag tidigare försökt skriva dessa berättelser på svenska innan men utan att det satt igång bra. Men så fort jag bytte språk till engelska så har det bara flödat på. frågan är bara vad jag ska göra med den efter jag är klar…  ska jag skriva om dem till svenska då eller vad? hmm…. känner en blandad frustration och fascination över situationen…Detta behöver funderas på, men tänker fortsätta skriva som jag gjort hittills. Drabbas rätt ofta av skrivkramp, så gäller att gripa ögonblicket. Carpe Diem bitches!